Vi svenskar föredrar generellt våra tulpaner som raka spjut i vasen. Det ska vara knutna blomsterhuvuden och ordning och reda.
Fransmännen däremot, ser helst fullt utslagna blommor som hänger flödande över kanten. Lite dekadens och lite vällevt tänker jag.
Själv älskar jag tulpaner i alla stadier!
 |
Jag älskar nyinköpta, krispigt härliga tulpaner, med ljuva färger. Jag blir extra förtjust i sorter med annorlunda skiftningar och överraskande nyanser. Som limegröna fält mot rosa botten till exempel.
|
 |
Jag älskar solkyssta tulpaner som börjar veckla ut kronbladen och blir sådär fantastiskt fylliga, med nästan genomskinliga kronblad och ljuvt pastelliga färger.
|
 |
Jag älskar fullt utslagna buketter där man kan ana blomkalkens bottenfärg i vitt och gult. De känns som läckert lockande godisbitar. Visste ni förresten att man kan äta tulpanernas kronblad!
|
 |
Jag älskar det franskt dekadenta som svämmar över av ymnighet åt alla håll och kanter.
|
 |
Jag älskar en tulpan som börjar närma sig slutet av sin levnad. Se hur kronbladens karaktär blir tydligare och färgerna övergår från pastellrosa till laxrosa, från limegrönt till gult. Nu börjar också ståndarna markera sin svärta djupt inne i blomkupans sköte.
|
 |
Jag älskar tulpaner som skiftar nyans med ljuset. Från mjukt dimrosa...
|
 |
...till skarpt lilarosa.
|
 |
Jag älskar tulpaner som vissnar, som fläker ut sig och tappar all vett och sans, som strör sina kronblad likt kristaller på den svarta granitskivan.
|
 |
Jag älskar tulpaner som återgår till kretsloppet, som låter sig klippas ner och sakta förvandlas till jord i kompostens fuktiga mörker.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar