Komposttårta

Min bokashihink ser ut som en komposttårta, det vita luddet som grädde. Frestande!

Från att ha haft hinkar med lock som bara läggs på, till hink med tätslutande lock, är skillnadrn enorm. Från grönt mögel till vitt. Från bra till dåligt.

När hinken jäst klart hamnar den, blandad med gammal näringsfattig jord, i min slutna kompost utomhus. Där får den gotta till sig tills värmen väcker mikroorganismerna och de får börja jobba.

Man kan bli glad för mindre!

Näringsbrist

När det översta bladet på en pelargonstickling ser ut så här misstänker jag näringsbrist.

Det är i och för sig inte så konstigt. Sticklingen har stått i ett glas vatten sedan oktober och har inte fått någon annan näring än när ett och annat blad trillat av och fallit ner i glaset.

Nu har jag gett sticklingen en skvätt Blomstra och på allvar börjat fundera på att faktiskt plantera den i en kruka.
Det skulle såklart ha varit gjort för länge sen.

Färgfattiga blad med ljusa fläckar - förmodligen ett tecken på näringsbrist.

Samma blad, men i ett annat ljus. Det blev så vackert med ådringarnas skugga att jag inte ville undanhålla er bilden.

Det blommar i mitt fönster!

Blommor har en mäktig förmåga att få oss känna glädje, tillförsikt, frid, förundran... att hjälpa oss se det stora i det lilla!

Luddig längtan

Magnolian Susans blomsterknoppar sitter väl skyddade under ett ludet hölje, längst ut på varje kvist. De mindre knopparna kommer så småningom bli blad, men blommorna är först ut när väl vårvärmen gör sitt jobb.

Sommarslöja

"Nejdå, jag ska inget köpa." "Se men inte lägga i kundkorgen." "Inte ens ta någon kundkorg..."

 

Så där sa jag till min själv när jag styrde stegen mot Granngården på lunchrasten.

 

 

Det gick väl sådär!

 

Sommarslöjan är en lite blommigare variant av brudslöja. Blommorna är som du ser bara 1,5 cm i diameter men de är ändå betydligt större än brudslöjans små knappnålshuvven. De passar enligt uppgift finfint att samodla med till exempel grönsaker. Svärmor brukar alltid ha dem i sin trädgård eftersom de bidrar med lyster och fyller ut en gå-bort-bukett.

Outnyttjad snö

I dag är det en perfekt dag för vintersådd.

 

Förra året testade jag för första gången att förså blommor och grönsaker i byttor som ställdes ute i plastbackar. Där fick fröna bida sin tid för att sedan gro när de tyckte förutsättningarna var optimala.

 

I dag lyser solen och det är skönt utomhus. Dessutom har det snöat i natt och snö är perfekt att lägga på sådderna. Den smälter och vattnar jorden alldeles lagom.

 

Varför passar jag inte på att så då, när det nu finns så fina förutsättningar?
Nej, bussen till skolan går 9:36 och jag tog sovmorgon, ovetandes om den vita snön.
Det var det där med prioriteringar...

 

 

En fint snötäcke lyser upp tillvaron, men får mig att fundera över försuttna tillfällen.

Pellisarnas tid

I år sitter jag på mina händer för att avstyra allt för tidiga sådder. Däremot har pelargonerna blivit omplanterade och förberedda för våren.

Jag klippte ned och tog skott förra året och i år ska därför blommorna endast få växa till sig. Dock fick de nog lite väl mycket vatten vid omplanteringen så plantorna står ovanför ett varmt element som hjälper dem att torka upp. För mycket väta gillar de inte alls!

Pellisarna har även fått ett lagerblad på jorden efter att jag läst att sorgmyggorna skyr doften. Man kan ju hoppas. Och guldvattnet är förberett för att börja sättas in om ca två veckor.

Nyligen lärde jag mig också att förkultivering och krukväxter inte är någon lyckad kombo då krukorna drar till sig skadedjur som sprids till sådden. Därför ska snart pelargonerna flytta till köket, på tryggt avstånd från mina blivande sådder.

Hållbar hallonsylt

Nu äter vi upp den sista slatten hallonsylt.

 

Sommaren 2015, alltså för ett och ett halvt år sen, plockade jag en hink hallon i min mammas trädgård. Av dem kokade jag hallonsylt. För att inte få den allt för söt halverade jag mängden socker, mot vad som var angivet i receptet jag hittade på nätet.

 

I min enfald tänkte jag att fyra burkar hallonsylt nog skulle gå åt rätt snabbt så även om den konserverande sockermängden inte var så stor, blandade jag ändå inte ner någon citronsyra, atamon eller annat konserveringsmedel. Sylten består alltså av bara hallon och socker.

 

I 19 månader har den sylt som räckt längst stått i kylen. Den har tappat lite av färgen, men inte i smak och framförallt - den har inte möglat!

 

Visst är det lite häftigt att man kan bevara sin skörd såhär länge utan att behöva tillsätta en massa konserveringsmedel!? Och visst är det häftigt att vi inte behövt köpa hallonsylt på så här lång tid?!

 

 

Sylten har tappat färg, men inte smak. Det är bara lite bottenskrap kvar.

 

 

På en nygräddad våffla gör hemkokt hallonsylt sig riktigt bra.

Kapkrusbären

Tänk att de här prasseltorra grenarna som ligger på golvet i uterummet, fortfarande levererar goda kapkrusbär till mig.
Det är rätt häftigt ändå!

 

 

En tulpanbuketts liv

Vi svenskar föredrar generellt våra tulpaner som raka spjut i vasen. Det ska vara knutna blomsterhuvuden och ordning och reda.

Fransmännen däremot, ser helst fullt utslagna blommor som hänger flödande över kanten. Lite dekadens och lite vällevt tänker jag.

Själv älskar jag tulpaner i alla stadier!

Jag älskar nyinköpta, krispigt härliga tulpaner, med ljuva färger. Jag blir extra förtjust i sorter med annorlunda skiftningar och överraskande nyanser. Som limegröna fält mot rosa botten till exempel.

Jag älskar solkyssta tulpaner som börjar veckla ut kronbladen och blir sådär fantastiskt fylliga, med nästan genomskinliga kronblad och ljuvt pastelliga färger.

Jag älskar fullt utslagna buketter där man kan ana blomkalkens bottenfärg i vitt och gult. De känns som läckert lockande godisbitar. Visste ni förresten att man kan äta tulpanernas kronblad!

Jag älskar det franskt dekadenta som svämmar över av ymnighet åt alla håll och kanter.

Jag älskar en tulpan som börjar närma sig slutet av sin levnad. Se hur kronbladens karaktär blir tydligare och färgerna övergår från pastellrosa till laxrosa, från limegrönt till gult. Nu börjar också ståndarna markera sin svärta djupt inne i blomkupans sköte.

Jag älskar tulpaner som skiftar nyans med ljuset. Från mjukt dimrosa...

...till skarpt lilarosa.

Jag älskar tulpaner som vissnar, som fläker ut sig och tappar all vett och sans, som strör sina kronblad likt kristaller på den svarta granitskivan.

Jag älskar tulpaner som återgår till kretsloppet, som låter sig klippas ner och sakta förvandlas till jord i kompostens fuktiga mörker.

Vårkänslor!

Här i Italien har vi haft två fantastiska soliga dagar med 10 - 12 grader varmt väder. Min längtan efter våren växer allt mer så jag kunde inte låta bli att köpa några blommor när jag var och handlade...! Det blev en liten vit krokus och en blå iris till barnen och så unnade jag mig själv en fin orkidé. Än är det vinter kvar... men min naturkänsla säger att våren ligger bakom hörnet och väntar!

Vass

Medan övriga familjen firar sportlov genom att faktiskt sporta, "firar" jag lite mer långsamt genom att ägna mig åt den utmanande sporten "bli-frisk-från-förkylning". Jag är inte alls bitter, avundsjuk eller deppig. Ärligt talat.
Hade jag varit frisk hade jag ägnat halva dagarna åt tentor och andra halvan åt jobb. Nu försöker jag i stället ägna hela dagarna åt tentor men det är svårt när huvudet är fullt av snor som slemmar till hjärncellerna och hindrar dem från att tänka ordentligt.

 

I dag skiner solen och jag passar på att vädra förkylningen lite i förhoppningen att en dos D-vitamin ska göra susen.

Solen är vass för mina rödkantade ögon. Jag kisar mig fram och njuter av fågelsången.

 

Här kommer några "vassa" bilder från promenaden.

 

 

Det är så härligt att gå i solen!

 

Kommunen har anlagt en liten bäck som dränering i utkanten av vårt bostadskvarter. Det finns nästan aldrig något vatten i bäcken men det växer ändå vackra vassvippor utmed kanterna.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är inte vass, utan i stället någon typ av gräs som växer i en av trädgårdarna i kvarteret. Vi har inget mer än gräsmattegräs i gräsväg hos oss, men när jag ser hur vackra fröställningar en perenn grästuva kan ha även på vintern, så blir jag såklart lite sugen...

 

 

Som en kaskad av guldglitter i februarisolen!

Spenatsådd

Med 12 plusgrader om dagen och runt 5 minus om natten i uterummet kunde jag inte låta bli utan att så en bytta spenat.

Spenat och bladsallat är sådant som fixar tidiga sådder rätt bra. Blir det väl kallt finns det väv som skyddar.

Det är spännande att se hur tidigt man kan få skörd. Att utnyttja de växter som klarar kyla och rejäla temperaturskillnader är något jag försöker lära mig mer om. Det kan komma till nytta till nästa år, tänker jag. När jag vill locka fler att odla.

Denna spenaten heter "Viking". Gjorde iordning en före detta vindruvsask med plantjord. Inga krusiduller med såjord. Spenat kan sås direkt på friland så varför krångla till det. Jag vattnade på jorden, strödde ut tätt med frön och plattade till. Själva tillplattandet är bra för fröet då det omsluts av jord bättre än utan plattning. Sen kunde jag stänga locket på asken och gå in och laga middag. Allt detta tog mig högst 5 minuter.

Ull

Redan innan både Sara (som bland annat bloggar om Skillnadens Trädgård) och makarna Mandelmann (senast sedda som helt bedårande TV-odlare) rekommenderade ull i odlingarna, skaffade jag mig en säck ull till vår trädgård.

 

Eftersom jag är jättebra på att tänka ut smarta saker utan att förverkliga dem, har ullen blivit stående hemma hos mina föräldrar. I helgen var jag där och fick äntligen med mig ullen hem. Jag var allt lite nervös innan jag öppnade säcken. Eftersom den blivit stående så länge (mer än ett år?) borde det nog vara en högst obehaglig upplevelse. Men nej, ulltottarna såg ut precis så som de förmodligen gjorde när de just lämnat fårskinnet.

 

Jag har tidigare skrivit om rådjuren och hararnas framfart bland grönkålen men nu ska vi se om jag inte lyckas få stopp på den (framfarten alltså.)
Jag har lagt ut ull i pallkragen med grönkål och även spridit ut några ulltottar på andra håll i trädgården.

 

Ull har nämligen inte bara den goda egenskapen att den ger jorden näring som växterna kan ta upp, håller jorden fuktig genom att minska avdunstningen och förhindrar fröogräs från att slå rot och rotogräs från att tränga sig upp ur marken. Dessutom ska den hålla rådjur och kanske även harar borta. Vissa menar att ull även lär avskräcka mördarsniglar men det har jag svårt att tro. Så bra kan den väl ändå inte vara?!

 

Nu när jag lagt ut ullen från den säck jag hade, upptäcker jag att det går åt mycket mer. Dags att kontakta min ull-leverantör och höra när det är fårklippardags nästa gång.

 

 

Så här ser en rådjursfriserad grönkålsplanta ut. Det är bara några små blad kvar, och de misstänker jag hunnit växa ut sedan senaste rådjursbesöket.

 

 

Nu ligger det fårull i mer än halva pallkragen. Återstår att se om det har någon avskräckande effekt på odjuren från skogen.

 

 

En tova kring basen av en av förra årets nytillskott - en fläderbuske som jag hämtat i föräldrarnas trädgård.

Tulpantiden fortsätter

Jag fortsätter att njuta av tulpaner hemma i köket.

 

De här läckra snittblommorna heter Flashpoint.

 

 

Studiebesök

I helgen var jag och familjen på besök nere i mina hemtrakter och passade på att göra studiebesök på Lundsbrunns handelsträdgård. Både mina föräldrar och ena syster är bekant med ägarna och vi hade turen att träffa på Lars som gärna guidade oss runt och svarade på en uppsjö av frågor.

Utan att avslöja några yrkeshemligheter fick jag kloka råd om bevattning, bekämpning, uppdragning av småplantor, själva sådden, krukor, belysning, ventilation, näring och jord. Framför allt slår jag, utifrån Lars viktiga råd, ett slag för jorden.

Din odling står och faller med jorden! Om jorden på förhand är av dålig kvalitet råkar man snabbt ut för skadliga svampar och organismer, jord som inte håller fukten eller med ett alldeles för lågt näringsinnehåll i jämförelse med vad växten kräver. Köp BRA jord - så enkelt är det.

Än en gång, ett varmt tack till Lars Kellgren på Lundsbrunns Handelsträdgård som tog sig tid för oss!

Kik i ett av växthusen

Till min stora lycka fick jag köpa backar!

I mammas fönster

I dag har jag varit i Skälvum och hälsat på mina föräldrar och fått träffa syster Hanna med familj.
På förmiddagen gjorde vi en intressant och givande utflykt som jag hoppas min syster skriver om.

 

Jag har inga blommande orkidéer hemma för tillfället. Desto roligare är det att få fota mammas.

 

En tulpanbukett fastnade också på bild.

 

 

 

 

 

 

 

Jag älskar de glödande nyanserna i orange-röda tulpaner. Det ger energi och livar upp både grå vardag och glammig fest.

Passar på

Jag fick ett tips om reapriser på Granngården och skyndade dit på lunchen.

 

Nu står två pluggbrätten på jobbet och väntar på att jag lyckats lägga upp en plan för hur jag ska kunna smuggla hem dem utan att maken, som inte riktigt delar mitt odlarintresse, får syn på dem och undrar vad jag har köpt den här gången.

 

Det har gått alldeles utmärkt att odla utan pluggbrätten i ett antal år, men nu när det var mer än halva priset så var det väldigt svårt att motivera sig till att inte prova.

 

Pluggbrätten har flera fördelar. Den största är att rötterna utvecklas väl när "krukan" de står i inte är särskilt vid men däremot djup.

 

Jag har läst att just tagetes är extra tacksamma att dra upp i pluggbrätten. Och tänk vilket sammanträffande - jag köpte ju frön till tagetes för första gången i livet, förra veckan!

 

I ett hörn bakom skrivbordet på jobbet, står två pluggbrätten och väntar på hemtransport.

Blåsa löv

Idag har jag inhandlat en styck lövblås till min man. Han fyller år snart så jag for i hemlighet till vår trädgårdshandel tillsammans med svärfar som är en erfaren trädgårdsentusiast. I vår nya trädgård finns bland annat en stor kastanj som tappar en hel massa löv på hösten och flera barrträd så en lövblås känns som ett väldigt praktisk och användbart redskap. Spindelnät och annat kan ju också få sig en vindpust ibland. Det finns tre olika huvudtyper av lövblåsare: batteridriven, bensindriven och elektrisk. Efter rådslag med svärfar och trädgårdshandlaren blev det en bensindriven Stihl. Jag var egentligen inne på den batteridrivna som är lite mer lätthanterlig och tystgående men ärligt talat kostade den lite väl mycket inklusive batteri och batteriladdare. Jag fick den till och med inslagen i ett fint grönt papper. Nu återstår att se vad maken säger när han öppnar sin present!

Det blir chili också

Jag har varit så sugen på att odla chili i år, torka för att ha till örtsalt och the. Men så läser jag på både det ena och andra stället att chili ska sås tidigt och måste ha extra belysning för att det ska hinna bli någon frukt. Så jag slog mina chiliplaner ur hågen...

...tills idag! Råkade trilla in på ett inlägg av Farbror Grön och frågade honom om det är kört att odla utan belysning. Till min stora lycka svarade han, dessutom var svaret nej. Det går finfint att så chili i mars om den är av slaget Annuum.

Ikväll hann jag kika på vilken sort det var jag handlat, och minsann, det var ju Annuum! Närmare bestämt

Capsicum annuum (Chilipeppar-gr.)

CHILIPEPPAR 'Jalapeño'

Så i mars blir det sådd. Just 'Jalapeno' ska vara en mild variant av chilin. Nästan så att jag blir lockad att köpa en starkare variant också så att det blir lite sting....!

Bild från Impecta.

Duktig

Jag har inte gjort upp någon odlingsplan för 2017.
Jag är väldigt sugen på att göra en men det finns annat som har högre prioritet. Kanske struntar jag i det helt och hållet och tar det lite som det kommer.

Jag har ändå ganska bra koll på vad jag vill odla på många av mina odlingsplatser. I en pallkrage har jag till exempel redan satt tre rader vitlök.
Nu har jag också bestämt vad som ska växa i de två raderna som bildas mellan vitlöken. Först trodde jag att det skulle bli morot. Morötter och lök är ju en bra kombination eftersom morotsflugor blir förvirrade av lökdoften och lökflugorna inte hittar löken lika lätt på grund av morötterna.

I fredags var jag på ÖoB på jakt efter något helt annat än trädgårdsgrejer, men så fick jag se att de säljer billiga fröer. Påsarna kostade mellan 4 och 20 kr.

Det var då det märkliga inträffade.

För det första köpte jag bara en enda fröpåse (extremt duktigt av mig).

För det andra innehöll påsen blommor i gul-röda nyanser - jag som har en trädgård som bara tolererar rosa-lila-vitt-blått.
För det tredje var det tagetes jag köpte!

Jag har aldrig varit förtjust i tagetes. Det är ju svulstiga, fula små blommor! Men någonstans i baknacken fick jag för mig att tagetes är en växt som också ger doftkamouflage till sina grannar.
Nu måste jag bara googla och se om det stämmer...

Jodå, på Odla.nu skriver man att tagetes, allra helst kryddtagets, kan planteras tillsammans med lök och kål för att slippa lökfjärilar (Jag visste inte ens att det fanns lökfjärilar. Det kan vara en felskrivning på sigthen också.) och kålfjärilar (dem har jag sett fladdra omkring i trädgården i somras så dem har jag koll på).

Tydligen ska tagetes även innehålla ett ämne som dödar skadliga nematoder i jorden, så tagetes bör man plantera ut lite varstans i trädgården. Vid rosor, potatis och jordgubbar till exempel.

Det var inte kryddtagetes jag köpte, utan nedanstående sort.

Sammetstagetes Carmen.

120 frön med minst 70 % grobarhet. Det blir minst 84 plantor. Då räcker de nog både till vitlökssällskap och som kompisar till rosor (jag har bara två) och jordgubbar.