Mogningsexperiment

Innan första frosten klippte jag ner kapkrusbäret som växt i en stor murbruksbalja nedanför köksfönstret.

Jag ville försöka få så många bär som möjligt att eftermogna i uterummet. Och samtidigt passade jag på att göra ett litet experiment.

Jag la några höljen på en bricka, utan kvist kvar. Övriga bär lät jag sitta kvar på sina grenar och jag drog bort alla energislukande blad. Hälften av grenarna satte jag i en stor vas, fylld av vatten, och andra hälften la jag helt sonika på golvet.

Experimentet går ut på att se hur kapkrusbären eftermognar bäst.

Nu har det gått ett bra tag och jag tror jag är mogen (!) för en utvärdering.

De kapkrusbär som legat utan kvistar på en bricka har mognat sämst. På vissa av dem har höljet blivit blekt och fått mig att tro att bäret är moget, men när jag öppnat höljet har det ändå varit ett grönt bär inuti.

Grenarna som stått i en vas med vatten gav till en början bäst resultat. Bär mognade och trillade ner på golvet och var gula och fina innanför sitt prassliga hölje. Men det var inte så många bär som mognade. Nu står vasen med sina kvistar där mest som en prydnad.
Jag gissar att vattnet fick växten att tro att den fortfarande levde och skulle kunna fortsätta växa och utvecklas, men sen, när den inte fick någon näring, gav den upp och det hände inget mer.

Kapkrusbären som sitter på de grenar som ligger på golvet gav till en början inga mogna bär, men nu har det börjat hända en hel del och med ca fyra-fem dagars mellanrum kan jag gå dit och skörda mig en näve gula kapkrusbär.

Nu ämnar jag hälla ut vattnet ur vasen och se om jag kan hitta en plats för den inomhus för att prova om rumstemperatur kan påskynda mogningsprocessen.