Gräsligt

I dag lyser solen och jag passar på att börja bädda med säsongens sista gräsklipp i pallkragar och hallonrader.

Sonen agerar kompostkvarn och hjälper mig att klippa sönder de hallonpinnar som gett bär i år. Jag har rensat bland sommarhallonen också, och bara lämnat kvar de största pinnarna inför nästa års skörd.

Sonen har också hämtat en hink tallbarr från vägen där det ligger drivvis med guld och bara väntar på att jag ska flytta det till hallonplantorna.
Allra bäst är om man lägger förna i hallonraden. Det är det översta, halvförmultnade jordlagret i en barrskog. Förnan innehåller mycel, svamptrådar som samverkar med hallonplantornas rötter och utvecklar en symbios till gagn för både svamp och hallon. Efter ett antal år kan de ha utarbetat ett så gott samarbete att du får bär som aldrig förr och slipper göda dina hallon. Plantorna blir också mycket mer motståndskraftiga mot sjukdomar.

Gräsklippet ger kvävegödning och det ska inte växterna ha nu på hösten när de förbereder sig för vintervila.
Men gräset ger också skydd mot barfrost så jag gräsar på, men med urskiljning.
Dessutom har jag några pallkragar som bara ska stå tomma över vintern och dem fyller jag med så mycket klipp jag kan så att maskarna får något att leka med i höst och tidig vår.

Rabarberkragen har matats med mer gödning i år än tidigare. Det har slunkit ner både pelleterad hönsgödsel, gräsklipp, rabarberblad och nu ännu mer gräsklipp. Jag har skördat i tre omgångar och det finns fortfarande elefantöronstora blad kvar. Men nu får plantorna använda bladen till att suga i sig säsongens sista klorofyll så nu är det sedan länge färdigskördat.