Vattna bör man...

Den 26:te maj sådde jag en dubbelhög pallkrage med salladslök, rosenskära, sockerärtor och rödbetor. Jag har aldrig odlat salladslök eller sockerärtor tidigare. Rödbetor hade jag i trädgården för första gången i fjol och upptäckte att de ju var fantastiskt goda att äta råa.

För att plantorna skulle få växa i fred i pallkragen skruvade jag fast elrörsfästen och klämde ner tre långa elrör. Sen hängde jag över IKEA's tyllgardin Lill och fick mig ett prärievagnsliknande skydd.

I dag tog jag av skyddet och skördade sockerärtorna.
De var inte särdeles fina.
Sorten heter 'De Grace' och hade jag vattnat som jag borde och plockat ärtskidorna när de var lagom klara hade jag säkert fått en graciös skörd men nu hade ärtorna drabbats av ödem som gjort skalen fula.

De ärtor som svällt till normal ärtstorlek är inte så goda och baljorna har jag fått lägga i komposten, men de få sockerärtslika baljor jag faktiskt ändå hittade var precis så där krispiga och läckra som de ska vara. Jag har ägnat kvällen åt att sprita ärtor, blanchera och frysa in.

Och här är dagens lärdom:
*Vattna alltid dina odlingar.
*Skörda i tid.

När tyllgardinen avlägsnats finns det massor av svulliga ärtskidor som borde skördats för länge sen.

Rosenskäran har växt sig manshög, sockerärtorna ligger inte långt efter och nere vid kanten skymtar lite rödbetsblast.

Rosa rosenskära.
Visste ni förresten att man kan äta rosenskära? Ja, jag kanske inte vågar lova att det inte är giftigt men dottern råkade förväxla de dillika bladen med just dill och livade upp min frukost-på-sängen-smörgås med rosenskära på min födelsedag. Jag lever än så i små doser är det i alla fall överlevnadsbart.

Sockerärt med ödem. Ojämn vattning har gjort att cellerna i ärtskidornas ytterväggar gått sönder.

När jag först fick se de märkliga ärtbaljorna trodde jag det var fjärilsägg. Min andra gissning var sockerutfällningar eftersom det vita luddet ser ut som sockerkristaller. Via en grupp på Facebook fick jag dock svaret att det är ödem.

Ödem påverkar inte plantan, bara utseendet på ärtskidorna. Det smakar precis som sockerärter men det kändes ändå inte så kul att äta de drabbade baljorna.

Dags att sprita ärtor.

En skål full av, inte så jättegoda, ärtor.

Här är vad som blev kvar av skörden (alltså det som jag kunde hålla mig från att äta upp) efter att jag rensat, blancherat och spolat kallt vatten på ärtorna. Nu ligger hela plåten i frysboxen och förhoppningsvis ska jag kunna hiva allt i en påse i morgon och sedan kunna ta fram den mängd jag behöver när jag blir lite ärtsugen i vinter.