fredag 12 augusti 2016

Putte

Vi har en enda blåbärsbuske i trädgården och jag har definitivt skrivit upp fler på min mentala önskelista.
Jag köpte vår Putte för sex-sju år sen och trodde då att det var ett amerikanskt blåbär. Senare har jag fått veta att det är en svensk hybrid, alltså en korsning. Jag har inte hittat information om vad det innebär att den är svensk, eller vad den korsats med, men för den amerikanska delen av korsningen står i alla fall ett blåbär som kallas "angustifolium".
Angustifolium är mycket härdig och växer långt norrut i Amerika. Blommorna är vita och sitter i klasar. Buskarna är bara 30-45 cm höga. De trivs i både torvjord och sand och pH:t ska helst ligga mellan 2,8 till 6,0.

Putte blir däremot 70 cm hög och har enligt beskrivningen små, goda bär. Det är en utmärkt sort för hemträdgården. Här finns bra information om skötsel och en förteckning av olika sorters amerikanska blåbär och hybrider.

Jag är lite reaförtjust så jag passade på att köpa Putte när det var nedsatt pris även på stora buskar. Putte gav därför skörd redan första året. Då fick jag ett (!) bär. Numera blir det fler.
Svärmor brukar ha koll på hur mycket hon plockar av olika bär i trädgården. Jag skulle egentligen vilja göra som svärmor. Det skulle vara kul att kunna jämföra år från år och kanske till exempel veta att "det året jag vattnade extra mycket så blev det mer bär", eller "det året jag gav Putte Guldvatten i stället för rhododendrongödning blev det mycket större bär" men jag har viss självkännedom och eftersom jag är en sådan där person som kan få för mig att räkna och skriva upp och jämföra in absurdum, så övar jag mig faktiskt i att inte mäta och räkna. Dessutom - om jag skulle räkna litrar eller väga gram, så skulle jag bli stressad av att veta att jag inte vet hur mycket som försvinner när jag och dottern står där och småäter.

För det gör vi.
Efter middagen kan Irma säga:
-Kom mamma, så går vi och äter efterrätt på blåbärsbusken!
När det är säsong brukar jag plocka några deciliter på kvällen och ta med till jobbet tillsammans med linfrö, vetekli, några blandade nötter och yoghurt. Gott och bra för magen!
 
För att ge bästa möjliga förutsättningar för en blåbärsbuske, vare sig den är helt igenom amerikanare eller av hybridslag, så ska den helst planteras i torv eller speciell surjord.
Det finns också särskild gödning som passar för surjordsväxter. Oftast är det en bild på blommande rhododendron på förpackningen (en annan surjordsväxt). Jag brukar slänga på en näve rhododendrongödning på våren, när busken börjat vakna till liv. Egentligen ska man helst mylla ner gödningen också, men det växer vårlökar och marktäckande murgröna under vår buske så jag struntar i det där myllandet. 
 
När busken fått några år på nacken mår den bra av att gallras ur så att man klipper bort de allra äldsta grenarna nere från basen. Det görs tidigt på våren.
Det skär i hjärtat att ta bort grenar som kan ge bär, och hos mej har det skurit så svårt att jag inte haft hjärta att kapa en hel gren än. Jag har bara klippt bort uppenbart döda kvistar.

För att få så mycket bär som möjligt ska man vattna busken på våren, när den blommar. Gärna 30-50 liter om dan. Jag brukar köra ner rotvattnaren och låta den stå på tills vattnet trycks upp och börjar flöda ut på gräsmattan.
 
Nedan finns bild på hur stora bär Putte i vår trädgård kan ge. Amerikanska blåbär kan med lätthet leverera ännu större. Det är väldigt lyxigt att, utan att ens behöva kröka rygg, kunna plocka sig en tallrik. Lite extra lyxigt är det att det bara är damerna i familjen som uppskattar de här blåbären. De smakar ju inte som "vanliga" blåbär och man kan inte göra blåbärspaj av dem för de saftar sig inte så och är inte alls så sura som dem man plockar i skogen. Men som dekoration och till morgonflingorna eller för att göra som jag och lyxa till det lite extra med vaniljyoghurt är det perfekta bär.

En sak har Puttebären dock gemensamt med vanliga blåbär. Man blir lika hård i magen!
 
Stora, fina, söta, goda Puttebär.


Irma har dekorerat sin födelsedagskalastårta med gräddsprits och Puttebär.
I år kom hösten tidigt. Putte har fantastiskt fina höstfärger, men det känns ju lite onödigt med röda blad innan bären är blå. Bilden är tagen i juli 2016.
Fjolårets sista bär, i oktober 2015.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar