Gult är fult

Redan när vi bestämde att vårt hus skulle vara grått, eller kanske till och med lite tidigare, hade jag en färdig färgplan för trädgården.
Blommorna skulle gå i rosa, lila och vitt, med inslag av silver, blått och möjligen lime. Romantiskta pasteller och mjuka, lite suddiga övergångar.
Gult, orange och rött var bannlysta färger.

 

I flera år höll jag mig till planen. Jag planterade vita pioner, rosa löjtnantshjärtan, lila tulpaner, blåsippor och pärlhyacinter, romantisk brudslöja och översvällande jättedaggkåpa.

Men så överraskades jag av mina känslor för den varma kulören i blåbärsbuskens röda höstfärger och små pigga utropstecken i form av gula påskliljor smög sig in här och var.
Jag införde undantagsregler för höstrött och vårlökar och trodde att jag fortfarande följde min plan.
Att jag hade kontroll.

 

Men se, vad jag hemfallit åt nu:

Minisurfinian Million Bells. Blekgul och så mörkt lila att den nästan upplevs som svart.