onsdag 31 augusti 2016

Fikonfröjd

Det kan vara svårt att avgöra när ett fikon är moget.
Nästan svårare när det sitter på min egen missbildade fikonbuske än när det ligger i affären och väntar på köpare.
 
Jag har gått och spanat på mitt största fikon i flera dagar nu. Ända sedan det började skifta från grönt till lila. Jag har klämt lite och luktat och försökt hålla mig från att ta det för tidigt.
 
I kväll bedömde jag att det var dags att smaka. Frukten hade spruckit upp lite i botten och kändes lagom mjuk.
Det var precis rätt tajming. Ett helt moget, ljust rosa innammäte blottlades när jag tog fram kniven.
 
Det är så lyxigt att kunna äta fikon från den egna trädgården.
Obesprutat, ofraktat, pinfärskt.
 
Att det fanns en lapp på tyska, som upplyste om att plantan bara är till lyst och inte för förtäring, när jag köpte den på torget för några år sedan, vet inte plantan om. Och jag är inte den som skvallrar...
"Det man inte vet har man inte ont av" lyder ju talesättet.
Ett perfekt moget fikon. Lyxkonsumtion!
Fikonet har spruckit upp lite i botten. Det brukar vara ett bra tecken på att det är dags att äta.
Läckert rosa fruktkött. Eftersom min fikonbuske är obesprutad kan jag även äta skalet utan betänkligheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar