söndag 31 juli 2016

Yngst men med störst storhetsvansinne

När jag var liten var jag den som alltid var med pappa ute i jordbruket. "Stark som en 'björn'", sa min farbrorn Dan när jag som sexåring lastat av ett helt hölass själv. Somna i traktorn eller somna inne hos en nyfödd kalv var inga konstigheter. Däremot mötte min mamma vilda protester om jag var tvungen att stanna hemma med henne när pappa skulle på nån längre traktorfärd.

Skogen var också ett kul ställe där jag sprang fri som vinden. Lekte häst förstås, hoppade över gamla pinnar och slängde in en hand blåbär i förbifarten. Jo, det är allt olika vilken sorts uppväxt man haft i jämförelse med jämnåriga kompisar.

Det där med hästar hängde kvar länge. Hade egen ponny, senare egen häst och inte förrän andra barnet låg i min mage var det dags att börja fasa ut hästeran. Den finns dock kvar med en hästintresserad dotter och vänner som bjuder på ridturer. Men de där tre timmarna i stallet var ju så småningom tvungna att fyllas av annat.

Egentligen vet jag inte riktigt när min förälskelse i trädgården uppstod. För några år sen fick min man tjata på mig om att vattna krukväxterna. Jag tog livet av rätt många. Men som sagt, när hästlivet sinade och vi hade köpt en röd villa med en stor gräsmatta som var som ett tomt ark, då kom skaparlusten.

Jag gör saker och ting till hundratio procent. Ska det vara blommor ska det blomma överallt, tätt tätt. Ingen naken jord som dessutom kräver ogräsrensning.  Dessutom vill jag ju vara typ bäst på det jag gör. Efter att två år i följd gått på öppna trädgårdar är siktet att delta själv om ytterligare två år. De trädgårdar jag faller pladask för är fyllda till bredden av romantiska växter. Rosor, pioner och klematis här och var. Så det är vad jag jobbar på hemma hos mig. Eller just det, oss. Min man vill gärna vara med på ett hörn och har upptäckt att han är en hejare på att bygga. Pergola, portaler, paviljong och klätterstöd. Allt som går att bygga av reglar och armeringsnät. Jag är skitnöjd!

Odling förekommer också, i hemmabyggda, rödmålade odlingslådor. Tanken på potager lockar mig, en blandning av blommor och ätbart. Ekologiskt ska det förstås helst vara med hästskit, ogräs och gammalt kaninhö som gödning och täckmaterial. Med två tacksamma barn prövar vi lite olika grönsaker och undersöker vad som funkar hos just oss. Bärbuskar, smultron, jordgubbar och rabarber är andra praktiska inslag att släppa ut barnen till. Men ajaj på mammas blommor. Det vet både barn och vuxna vid det här laget.

Välkommen till min trädgård, som helst ska upplevas i verkligheten!

I min egen trädgård. Tänk, första gången jag odlar solrosor och de blev gigantiska!

Här är jag på Öppen trädgård i juli, i en fantastisk trädgård i Lidköing.


Trädgården lever och levererar

Det är alltid lite spännande att komma hem till trädgården efter en semesterresa.
Hur kommer det se ut? Har tomaterna överlevt? Har gladiolusen vissnat? Har mördarsniglarna invaderat trädgården? Har kålmalen ätit upp all grönkål? Har något blåst sönder?
 
Natten till i går kom vi hem efter en veckas husbilssemester norröver.
Jag har faktiskt inte oroat mig nämnvärt för trädgården medan vi varit borta. Jag visste att det skulle komma lite regn i slutet av veckan och jag visste framförallt att min mamma lovat vattna en omgång.
 
Vi var hemma vid ettiden på natten och det första jag gjorde var att ta med den starkaste ficklampa vi har och springa ut för att se hur trädgården mådde.
Trädgården både lever och levererar!
Jag är jätteglad!
 
Några tomatplantor var lite ledsna men inte värre än att de sträckte på sig så fort de fått vatten. Nu när det gått en dag och vi hunnit packa ur och städa husbilen, har jag kikat lite närmare på växterna och blivit ännu gladare.
 
Det är härligt att vara iväg på semesterresa med familjen, men det är bra härligt att komma hem också. Särskilt när man har lyckan att mötas av en väntande trädgård.
Hortensian som jag köpte billigt på torget har växlat över från vitt till rosaspräcklig. Det klär den.
 Klematisen Dr. Ruppel som planterades för tre veckor har börjat blomma.
Tomaterna skiftar i rött och jag har smakat på några. Vilken smakexplosion!
Egenodlade tomater smakar så mycket mer än köpta. I alla fall om de får tillräckligt med sol.
Basilikaplantan i uterummet har slängt upp sin första blomstängel. Den har jag klippt bort för att plantan ska lägga energi på bladen och inte få för sig att producera frön.
Fjärilsbusken, eller syrenbuddlejan som den egentligen heter, har slagit ut sin första blomsterklase och bjuder in humlorna runtomkring till fest.
Blåbärsbusken Putte har fått ännu mer mogna bär. Jag plockade av en ask innan vi for och nu är det dags att plocka fler att lägga i frysen. Putte är inte ett amerikanskt blåbär utan en korsning eller hybrid. Den behöver ingen pollinerande kompis för att få bär och har troget gett mig ganska bra skördar ända sedan jag köpte den för ett antal år sen.
Syrenhortensian hade börjat blomma med limegröna blommor redan innan vi for, men nu övergår blommorna till sin gräddvita fas. Så småningom kommer de att växla över till rosa.

lördag 30 juli 2016

Presentation

Hej!

Jag är den äldsta av systrarna som bloggar här, och i mitt första inlägg tänker jag berätta hur jag blev intresserad av trädgårderande.

Jag tror det är trädgården som föder trädgårdsintresset. Så har det i alla fall varit för mig. Kanske för dej också?

När jag var liten fick jag ett eget hörn i mammas köksträdgård där jag kunde få odla vad jag ville. Premisserna var desamma som när mamma bakade och jag ville prova att göra ett eget recept.
"Du får använda vilka ingredienser du vill, men du måste äta upp det du bakar."

Jag har använt samma taktik på min egen dotter. Men medan hon gjorde en ätbar vulkankaka med kakao, socker, bakpulver, smör och mjöl (hur kan jag ha begåvats med en så klok tös?) blandade jag havregryn med salt och ketchup!
Jag kan lova att det smakade lika hemskt som det låter, trots att jag använde de tre ingredienser jag gillade bäst.

Jag tänkte likadant när jag fick chansen att så något ätbart i den grå jorden bredvid vårt röda hus.
Jag sådde det jag gillar bäst - vattenmelon!
Min mamma avrådde mig naturligtvis. Vattenmeloner växer inget vidare på friland. De behöver värme, helst växthus. Men jag ville prova. Vad händer om man stoppar ett litet blankt frö i jorden, vattnar och väntar?
Det blev inga vattenmeloner. Jo, jag fick faktiskt en, stor som en ärta, besk som citronskal. Jag åt snabbt upp den och bestämde mig för att aldrig odla någonting igen.

När jag flyttade hemifrån, till en liten lägenhet i ett privathus, fick jag en färdigplanterad balkonglåda av min mormor. I lådan fanns både blommor och smultron. Jag åt ett smultron då och då under hela sommaren och vattnade pliktskyldigt min balkonglåda. Men jag blev ganska besviken när smultronplantorna frös ihjäl där ute på balkongen under vintern. Nästa sommar stod balkonglådan tom.

Mitt nästa boende blev en större lägenhet. Även den med balkong. Balkonglådan följde med och jag sådde en påse blandade slingerväxter som ett första experiment. Det varma söderläget tog effektivt kål på den lilla växtlighet som kom upp. Särskilt som jag brukade glömma den där lilla detaljen med att vattna. Julstjärnan som jag ställde ut i sin kruka trivdes desto bättre och jag fick plötsligt blodad tand. Jag läste på lite om hur man kan dra upp plantor av fruktkärnor och satte på försök en avokadokärna. Det blev ett helt litet träd och var under flera år min bästa skrytväxt. Tyvärr strök det med när första barnet föddes och jag glömt att be maken vattna blommorna medan jag låg på BB.

Vid det laget hade vi flyttat till en bostadsrätt; ett parhus med egen trädgård. Pensionärsparet som bott där innan oss var duktiga trädgårdsmänniskor så vi ägnade de första åren med att lägga igen flera rabatter. Men så hände det där som jag tror händer de allra flesta som blir med trädgård.

Trädgården föder trädgårdsintresset!

Jag blev plötsligt sugen på att plantera. Det började med tre krukor på farstukvisten, och balkonglådan som fortfarande hängde med. Det fortsatte med några bärbuskar och slutade inte förrän jag fyllt uteplatsen med 10-litershinkar med potatis, tomater och physalis. Physalisen hann visserligen aldrig få någon mogen frukt men de kraftiga plantorna blev i alla fall ett bra insynsskydd vid altanen.

I dag bor vi i egen villa på en nästan tusen kvadratmeter stor tomt.
När vi byggt färdigt huset och det blev dags för trädgården började vi med en stor gräsmatta, två rabatter vid entrén och tre fruktträd på baksidan. Sakteliga har jag utökat odlingsmöjligheterna. Jag har en man som anser att det egentligen räcker om man har en välskött gräsmatta, så jag skyndar långsamt. Om sanningen ska fram så njuter jag nästan lika mycket av att fantisera om, och planera för kommande projekt och experiment, som att genomföra dem.

Men det där med experimenterandet är lika viktigt i dag som när jag var liten och sådde mina första melonfrön. Jag vill lära mig, se vad som händer om man gör si eller så. En utebliven skörd lär mig lika mycket som en lyckad.

Den här systern lägger tonvikt på att odla ätbart.
Välkommen att följa med i mina tankar och idéer. Somliga är troligtvis galna och ogenomförbara men några kan säkert lyckas.
Kanske lär du dig något nytt och om inte hoppas jag i alla fall kunna bjuda på ett skratt.
/Kristina Zettervall